Tomt & Ensamt.
Tomheten infinner sig och vad jag än gör eller vem/vilka som än är runt mig så känner jag mig tom mot allt, tom och ensam. Alla berättar så gott om olika saker och jag försöker verkligen vara närvarande och känna glädje/sorg med dom. Men jag kan inte riktigt koncentrera mig på vad dom säger och jag vet inte heller vad jag tänker på istället. & trots att jag kan sitta på Kaffestugan med flera vänner så känner jag mig helt borta och så ensam.
Jag vet inte varför jag måste känna så här, jag vill ju inte känna så här. Varför kan jag inte bara få känna mig avslappnad och närvarande? Allt känns som ändlöst och tillfredsställer mig inte riktigt. Känns elakt att säga det. Ännu mer elakt att känna det. Men jag kan inte göra så mycket åt det just nu.. Vad ska man göra för att få det att gå bort?!?! Jag vill ju bara vara mig själv..
Ber om ursäkt till mina vänner och familjen om jag är konstig nu. Men undvik mig inte det brukar bara göra det värre än vad det är.
Carpe Diem
