Den Ofrivilligt Barnlösa Servitrisen.

Jag har haft två ganska tunga dagar rent psykiskt. Därför har det varit tyst på min blogg men kände att jag skulle skriva en rad idag.

Mina tankar har varit hos Längtan till ett barn idag! Ingen ska behöva få gå igenom det. Tårarna har rullat på kinden. Skickar massor med styrke kramar till er.   

 

Igår var jag en vandrande zombie, följde med söt till Claes Ohlsson i Insjön en sväng, vi åkte hem å gjorde klart grinden, oljade den och satte nät på den.. När vi skulle stänga den så gick de inte.. Den hade vridit sig och jag ville bara gråta. Motgång! Vi försöker göra något bra men blir pankaka hur som helst. Det suger! Som vanligt. Tillslut fick jag gå in och gråta en skvätt. Trött och grinig. Negativiteten skiner om mig. Mår illa som en bakfull gris och ont i "livmodern". Bajs jävla skit ägglossning. Förmodar jag iaf. Vad skulle de annars kunna vara? Mensen slutade för ganska exakt en vecka sedan.. och redan idag mår jag bättre iaf vad gäller illamåendet men inte helt. kommer å smyger sig på när man äter något. Ogillar det skarpt.

 

Idag har jag varit på "stan" Mora en sväng och tittat lite. Fick sällskap av Erika & Johan som letade bröllopspresent och kläder till bröllopet. Stötte ihop med min älskade morbror och hans fru också var nästan ett år sen jag träffade dom sist så det var ganska underbart. Nu fick jag en spark i baken att jag ska åka till min mormor i helgen, elr ja iaf över dagen.. Funderar på lördagen då hon fyller år. Vore skönt så hon inte glömmer bort mig helt! Svårt de där med Ahlzimers. Men hon är söt min kära mormor. Känns trist bara att hon nog inte kommer hinna uppleva mina barnbarn och dom inte uppleva henne. Men man ska väl aldrig säga aldrig. Älskade mormor!

 

Nu ska jag iaf ta mig i kragen å hänga lite tvätt som jag har kastat in tidigare idag o kankse också slänga på en till.. =)

 

Nu blir det jobb i två dagar innan jag får en ledig helg. =) Vi ses alla sötisar.

Orkar inte skriva mera idag.

 

Carpe Diem

Ååh vilken helg. Äntligen är den slut. Full fart från fredag till söndag.. Sjukt vad mycket folk det är i farten.

Precis kommit hem bara hämtat hunden och nu är man slut i kroppen. Har tagit mig en öl, tycker jag faktiskt förtjänar den efter den här helgen. Från att ena stunden koka av irritation å ilska så har jag skrattat så tårarna inte är långt borta. Men det har varit en ganska psykiskt jobbig helg. I fredags var inte tårarna långt borta och jag grät en hel del på kvällen/natten också och igår fick det pysa ut en skvätt också. Men men. Tur att man kan ventilera sig lite på något sätt.

 

Har haft en konstig ont i magen känsla i två dagar/nätter Värker sjukt från samma ställe som när man ska ha mens men min är ju över, en vecka för tidig dessutom. Idag har det gått över i att "bara" göra så att det gör ont bak i ryggen typ vid njurara.. Mysko. Känns i kroppen att det är något som inte är som det ska. Men vad?!?! Skulle hemskt gärna vilja ha lite svar nu.. Men bara å invänta feber toppen och hals ontet..

 

Hoppas också att gårdagens intiativ till De Ofrivilligt Barnlösas Dag kommer ge ett genomslag å hamna i almanackan till och med. Lagstifta den dagen tack! Alla andra knasiga dagar finns ju så varför något som inte är så knasigt? Bara en tanke.

 

Nu ska jag kolla in era bloggar och sen blir de repris på Big Brother. =)

 

Hoppas ni hade en bra barnlösas dag och en bra mors dag.

Å grattis vännen Jessica på födelsedagen. Synd att inte bebis tittade fram idag som du ville.

 

Puss på er sötisar.

Carpe Diem

Idag är det De Ofrivilligt Barnlösas Dag!

 

Jag och sambon började försöka lite spontant med att få barn under sommaren 2007 jag hade då slutat med mina piller sedan ett år tillbaka. I början av 2008 började vi fundera på varför det inte fungerade då "alla" andra fick barn på löpande band, så jag började med Ägglossningstest efter varje mens. Gjorde som man skulle efter uppvisande av ägglossning, men ett år senare hade fortfarande inget hänt så 2009 sökte vi oss till vår gynekolog mottagning i Mora och fick där genom gå blodprover, lättare hälsokontroll, sambon lämna simmare (sperma), jag fick gå på spolning av mina äggledare och det enda som visade sig var att sambons simmare var långsamma, nytt prov tre månader senare visade samma sak. Vi fick ett erbjudande av vår läkare att få välja mellan insemination eller IVF. Då insemination är svårt då man jobbar om varandra och sambon var på annan ort så fick det bli det senare. Så försommaren 2010 fick vi en remiss skickad till IVF Kliniken i Falun och på hösten i oktober (den 19) fick vi äntligen komma dit och träffa dom. Fick med engång påbörja nedstegring av hormoner som stänger av ägglossningen, "normalt" ska man spraya i ca 4 veckor jag fick spraya i 8 eller 9 veckor.  Under den tiden hade jag vredesutbrott över minsta lilla och grät om vartannat. Hade även under spray tiden bildat en cysta i ena äggledaren som fick tas bort med hjälp av en äggmognadsspruta. Därefter var det att börja med injektioner för att höja hormonet igen. 10 dagar fick jag spruta mig i magen därfter blev det äggplockning 12 dagar efter första sprutan. Jag hade 8 fina ägg som alla blev befruktade med Microinjektion (ICSI) av alla 8 ägg blev bara två livsdugliga. Ett fördes tillbaka i mig ca 5 dagar efter uttaget och ett fick frysas ner. Första försöket slutade efter ca sju dagar då jag började blöda kraftigt. En månad senare fick jag sätta in det frusna ägget som klarade sig i 11 dagar innan jag började blöda och fick negativt test.

Nu väntar vi tills jag blivit frisk och njuter av sommaren den 1 augusti ska vi åter kontakta IVF Kliniken så vi vet vad vi ska göra här näst..

 

Detta har varit påfrestande. Minst sagt. Mest har det varit jag som kvinna som tagit stryk av det eftersom det är jag som ska ta alla mediciner men även min sambo har fått gå igenom ett helvete, dels på grund av mig och även det vi delade. Alla misslyckanden och den psykiska stressen. "Alla" andra lyckas men inte vi känslan. Om man är Ofrivilligt Barnlös så går det inte en dag utan att man tänker på antingen nästa försök eller föregående misslyckande. Vad gick fel? Innan man visste var tankarna snarare, vad kan vara fel? Måste vi söka hjälp? Vilka ska få veta att vi försöker? Hur ska vi svara på frågan "När ska ni ha barn då? Är det inte dags snart?" Ord som sårar ända in i själen och krossar en lika mycket varje gång.

 

Så Idag firar vi De Ofrivilligt Barnlösas Dag.

 

Detta ska uppmärksammans med pompa & ståt om jag själv får bestämma.

Idag skickar jag en stor kram till er alla som kämpar och faktiskt även dom som har kämpat. Lycka till var ni än befinner er i livet.

 

Kram

 

Carpe Diem

Japp. Fredagen lider mot sitt slut och jag är hemma. Sitter för närvarande & funderar på vad jag ska skriva i bloggen imorgon, Ofrivilligt barnlösas dag. Får nog skriva ner det bara jag är klar med det här och tids inställa det så det kommer upp imorgon under dagen eftersom jag jobbar hela dagen. Men nog ska jag få ner något. Men just att samanfatta ett känslovirre varr känns svårt. Men ja man ska väl inte skriva för mycket för då kan det bli tråkigt att läsa.

 

Men ja, dagen har väl varit bra. Lite stressad på slutet då jag visste att jag hade en hund hemma som inte varit ut på x antal timmar. & jag var tvungen å hämta en hund också innan jag kunde åka hem till den som var hemma. Men halv elva fick jag åka från jobbet. Kändes lite taskigt å lämna dom med allt men jag städade lite innan jag åkte iaf. Men chefen tittade ganska oförstående på mig när jag rusade upp och sen bara försvann med ett "hejdå vi ses imorgon!" Fy sånt dåligt samvete jag hade den sista timmen. Tårarna låg och gömde sig i minsta mening. En annan kollega skulle skämta lite med mig och jag höll på att börja stor tjuta så jag sprang därifrån och var lite konstig men tror han fattade att jag var lite stressad senare.

 

Har haft tok mycket folk idag så det har varit jätte kul å jobba. Iaf större delen av det. Finns ju alltid störnings moment men ja, sånt som händer. Inte mycket att göra åt. Imorgon är en annan dag!

 

Hundarna har varit ute på lång promenad på kvällen och nu ligger vi alla och myser i soffan. Ska kolla in reprisen på big brother och gråta lite fånigt över deras reaktioner från sina nära. ;)

 

Sen måste jag så klart hylla WildaMathilda(www.ivfdagar.bloggplatsen.se) för en super intervju hon var med i på Rixfm.

(Vet inte hur man gör såna där länkar så man bara behöver trycka på namnet. Någon får gärna tipsa mig!)

 

Så imorgon kära vänner (läsare!) så ska vi fira Ofrivilligt barnlösas dag! Jag ska nog köpa med en blomma till jobbet och lite mys godis. ;) ska det firas så ska det, även om det betyder att man får fira sig själv lite. =)

 

Ha en toppen helg! Nu ska jag skriva ner några rader om resan genom IVF.

 

Puss å Kram

Carpe Diem

Har endast bloggat på bloggplatsen. Ni får fortsätta följa resan där. www.diddiz.bloggplatsen.se

Ha en toppen helg =)

Eftersom jag har en annan dator så kommer uppdateringen för denna vecka ske på

www.diddiz.bloggplatsen.se

Carpe Diem

Nu har jag vinkat av älsklingen.

Lite trött är jag idag. Inte gjort ett jota.. De är skönt med tanke på att man ska börja jobba imorgon, lite skönt är det ändå då vet man ju vad man ska göra.

 

Har den hel knasiga mini pcn å de kommer bli lie stav fel ett par dagar.. Tvärr så får ni stå ut med de tills älskling kommer hem.

 

Hade en hel mysig dag igår med annso  och hennes små troll hoppas man får träffa dom oftare i sommar. vi pratade mycke känslor och tankar vilket alltid är lika skönt med den damen. =)

Sen blidde de ferre. Mycke trevligt, spelade Utan Tvekan. Sjukt skoj. =) Men vid tolv var vi alla utslagna.

 

Trött idag som sagt. Älskling åkte och jag känner mig tom i skallen, kroppen och själsligt. Alltid denna tomhet och ensamhet.

Men jag överlever väl, bara fyra dagar. Ikväll blir de Big Brother i vanlig ordning. Just nu så kollar jag på Wallander. Ska ta mig en kopp kaffe så får vi väl se om jag vaknar till liv efter de.

 

Känns så skönt att börja jobba och få rutin igen. Å kina mat hade jag inte takat nej till också..

 

 

Ha en mysig söndags kväll allesammans.

Carpe Diem

Jag är fläckig som tusan men vill man vara fin får man lida pin.. =) Sprayat på mig brun utan sol. Men jag hoppas ändå att det blir bra tillslut. Ska duscha av mig de imorgon.. =)

 

Idag har jag varit på road trip till Karlskoga. Hämtat hem älsklingen. Men det gick lite fortare än jag trodde att komma dit. Två å en halv timme så jag var framme strax efter två å fick vänta i lite över en timme innan han slutade. Fick gå å titta i lite affärer men blidde så hungrig så jag bestämde mig för att kolla vad som fanns i centrum som inte var pizza. Men jag hittade mest fyllon å försäljare så jag vände och gick tillbaka. Men tji fick man. Blidde hem två timmar och sen göra tråkiga korv å mackaroner. Med det dög. Var ju sugen på något godare men det är sånt som funkar alltid. Jag och söt pratade mycket på vägen hem. Hur vi mår och vad framtiden har att erbjuda oss. Vi kom fram till att vi ska försöka och inte glömma av varandra och känslorna vi har i den här karusellen. Kändes skönt att få rensa lite infekterad luft nu när ingen av oss kunde fly. Men mest satt vi och skrattade åt allt tokigt.

 

Ikväll har jag ingen aning om vad som händer. Vad gör man en fredagskväll? Lite mystiskt sådär men tja tv å mys funkar fint för mig å hoppas på en fin fest imorgon =) Hade ju inte varit helt fel!

 

Nej nu ska jag ta en macka och kolla klart på 101 sätt att åka ut ur gameshow.

 

Ha en toppen helg! Lider med http://langtantillbarn.blogspot.com/ ! Finner inga ord och kan inte ens föreställa mig hur det känns. Men massor med styrke kramar till er.

 

Carpe Diem

Dumma kommentarer klarar jag mig utan. Gillar du inte det du läser eller det du hör, fråga inte om du inte vill veta. Kläck aldrig en kommentar som "jaha ja när ska du skaffa barn då?" till någon du inte känner och är barnlös. Till någon över huvudtaget. Du vet inte vad den männsikan går igenom. Du vet inte hur den människan mår, alla berörs på olika sätt. Vissa har valt att vänta med barn medans andra verkligen går igenom en hel karusell. 

 

Jag mår ganska mycket som en skit just nu, någon har hoppat och stampat på mig.  Riktigt borrat ner mig i skiten. Förmodligen ingen annan än min själv och mitt psyke. Idag har jag unnat mig en hel dag hemma förutom en vända till affären där jag hyrde två filmer och köpte mig lite godis. Idag behövde jag det. Bara en dag för mig själv och ingen annan. Men jag har ändå tankarna på många andra håll.

 

Mina vänner och min familj betyder allt så jag kan inte släppa dom. Tänker på dom jämt och ständigt. Förmodligen mer än vad som är nyttigt för mig själv. Har lite svårt att sätta mig själv och  mitt i första hand. Ja, jag skulle väl som de flesta kunna krypa jorden runt om det behövdes. Men idag! Just idag har jag isolerat mig hemma. Enbart plockat ut diskmaskinen och lagat mat. Annars har jag legat på soffan ja jo hunden har ju varit ute också. Tårarna är inte långt borta. Gråter någon på tvn håller jag på å spricka av tårar men jag håller väl på mig. Gråter inte så mycket längre. Är bara trött. Less. På allt som har med barnlöshet och sjukdomar att göra. Dra täcket över huvudet och önska att jag fick försvinna ett tag.

 

Faktiskt så har jag längtat efter att få jobba igen, men nu har lusten försvunnit. Mat suget jag brukar ha är bortblåst. Känns som hela jag är bortblåst.

 

Morgondagen ska spenderas i bilen. Hämta hem gubben sen ska jag njuta dom sista dagarna innan jag har semester. Försöka hitta mig själv. Jess vi kankse ska leta efter oss själva tillsammans?! ;)

 

 

Carpe Diem

Tomheten infinner sig och vad jag än gör eller vem/vilka som än är runt mig så känner jag mig tom mot allt, tom och ensam. Alla berättar så gott om olika saker och jag försöker verkligen vara närvarande och känna glädje/sorg med dom. Men jag kan inte riktigt koncentrera mig på vad dom säger och jag vet inte heller vad jag tänker på istället. & trots att jag kan sitta på Kaffestugan med flera vänner så känner jag mig helt borta och så ensam.

 

Jag vet inte varför jag måste känna så här, jag vill ju inte känna så här. Varför kan jag inte bara få känna mig avslappnad och närvarande? Allt känns som ändlöst och tillfredsställer mig inte riktigt. Känns elakt att säga det. Ännu mer elakt att känna det. Men jag kan inte göra så mycket åt det just nu.. Vad ska man göra för att få det att gå bort?!?! Jag vill ju bara vara mig själv..

 

Ber om ursäkt till mina vänner och familjen om jag är konstig nu. Men undvik mig inte det brukar bara göra det värre än vad det är.

 

Carpe Diem 

Vågen är min nya fiende. Blev en aning putt när jag insåg att jag gått upp nått kilo igen. =( Nej nu jävlar ska arslet ut och få sig någon omgång. Maten ska det diskuteras om. Nu jävlar ska det här bli ändring. Inte heller egentligen för viktens skull men jag får så ont i kroppen när jag går upp i vikt vilket jag märkt av och det var ju faktiskt det som fick mig att väga mig..

Om  jag bara rör på mig med en lång promenad och tillslut börjar med lite löpning så borde jag känna att jag mår bättre. Värken brukar försvinna. Sen ska kakor, pommes och pizza bannlysas från min mun. Godis kommer bli värst då jag är en sån godisråtta så det finns inte. Men man måste ju börja någonstans. Banne mig vilken prommenad jag ska pallra mig ut på imorgon. Då hoppas jag inte på stekande sol för då blir de så jäkla jobbigt att gå. Men ändring måste det bli.

 

Nej jag ska nog ta och krypa i säng och försöka få lite mer rutin på mina säng tider. =/ Dom är ju inte dom bästa.. :P Imorgon så ska klockan ringa åtta och jag ska ta mig upp på första ringningen.. Tror ni jag lyckas? Brukar vanligtvis snooza i 45minuter. Men nu jäklar ska här kommas upp. Hunden kommer få en chock att jag är uppe så tidigt..:P

 

God natt folket. Sov så gott. I will!

 

Carpe Diem

Say what?! Nej då.

Här är det lungt, har haft en riktigt mysig dag. Träffat Jessica och handlat lite förnödenheter. Diskuterat livet och sen har jag varit till min älskade mammi och träffat både mamma och syster, mamma föjde med ut till Sollerön och vi myste i solen med lite mat och sen gick jag och letade redat på en liten barnpool som hundarna kunde få å svalka av sig i. Dom verkade då gilla den, iaf min hund. =)

 

Syster och killen kom ut och fikade en sväng och sen åkte mamsen med dom hem. Så nu är jag ensam igen. Har lite små tråkigt men har bestämt mig för att stanna hemma och inte röra bilen imorgon. Har inget inplanerat och bara njuter av att vara ledig. Känns som semestern springer iväg som vanligt. På måndag ska man börja med att städa igen. På jobbet dock innan öppningen. Känns ändå okay. Längtar så mycket efter kina mat, fast ändå inte. Jag vill mysa med massa sommar och sol men vet ju hur det brukar vara.

 

På fredag så ska jag till Karlskoga och hämta hem min älskling igen. För helgen då iaf. =) Söker sällskap. Någon som känner sig sugen kankse? ;P

 

Nej nu ska ja ta och mumsa i mig en macka och tända lite mys lampor innan det blir bäcksvart.

 

Hoppas ni haft en lika trevlig dag som en annan har.

 

Puss på er.

Carpe Diem

Det var nog ett misstag trots allt. Tårarna strömmade och jag kan inte sluta att tänka. Alla tankar om allt på samma gång. Ett enda virrevarr av tankar och massor av konstiga känslor. Tankar om ett nytt liv, ett barn, att bli gravid, döden, folk som dött, minnen av alla som gått bort, minnen från svunna tider. Till att i nästa sekund fundera på vad man ska göra för middag imorgon, ska jag fortsätta städa eller ska jag bara skita i det, mår mina nära och kära bra. ALLT kommer på samma gång. Alltid när jag väl börjar gråta så kommer allt annat också.

 

Hur kan man vara så här? En känslo ber-o-dal-bana utan dess like. Men jag antar att det bara är att krypa ner i sängen och försöka sova och trycka undan alla tankar. Men jag brukar alltid få hemska mardrömmar när det blir så här. Men jag kankse får ett undantag i natt.. Ja ni ser ju, tankarna är lite för många. Jag sitter här mest för att jag är rädd att gå och sova. Trött är jag men rädslan för drömmarna är värre. Men man måste väl sova också. Imorgon är en ny dag. Då kan vi ju ta tag i något nytt å hoppas på att de inte kommer fler bakslag och för många tankar. Jag måste nog lära mig att njuta av nuet och glömma det som varit. Minnen som är fina finns alltid vid hjärtat, lära mig att plocka fram dom när jag behöver dom..

 

Nu säger iaf denna virrpanna godnatt och önskar en solig och mysig dag imorgon.

 

Natti natti

 

Carpe Diem

Tittar på En unge i minuten. Ryser. Både av rädsla och att jag själv så gärna vill gå igenom det. Hur hemskt det än må se ut så är det ju ändå drömmen. Kankse är det ett stort misstag att titta på det här. Men jag skiter i det för jag vet att i kommer ändå inte att "göra" barn denna sommar. Så jag tittar på det här och kommer säkert att gråta inte bara en gång utan många många fler gånger. Men jaja. Ibland måste man få tömma ut sig alla livets bekymmer i ett uns.

 

Har iaf haft en bra dag med fika på Kaffestugan med Emelie, Evelin & Andre. sen tittade även Melwin förbi en sväng. Åkte hem till mamsen och myste med glass och sen var det bara att åka hem och fortsätta med städningen. Tagit mig igenom hallen men inte golven. rensat undan alla vinter kläder. Skönt å luftigt känns det nu. Imorgon ska jag försöka ta mig till optikern och klaga på att jag ser som en kossa fortfarande. Kankse ser jag ut som en kossa också ;P

 

Nej nu måste jag kolla klart på tvn. Snart sova också.

Puss på er.

 

Carpe Diem

Då så var jag hemma igen.

Tre timmar lite drygt på Ikea i Uppsala och en lång bilfärd hem senare.

Nej då det har hänt massor under helgen.

Åkte vid sextiden efter jag plockat upp Erika och vi åkte mot Staden. En kaffe pause i Falun vid sjutiden, Bensträckare på Gävlebro i solen och chaufförs byte. Själv är jag för stissig/stressig för att köra inne i Stockholm så Erika fick köra sista biten. Vi kommer in i stan mitt i smeten och missar vårt hotell. Vi såg de inte och åkte för långt. Surrade runt i stan och tillslut står vi i ett parkerings garage under Sheraton vilket dock inte var vårt hotell. Så vi står där inne i två minuter och hämtar andan igen efter att ha kört fel för andra gången. Vi åker ut och hämnar framför Centralstationen. Vårat hotell ska ligga alldeles i närheten. Av en händelse så ser jag ingången men hittar inte var vi ska parkera så jag springer in och frågar medans Erika sitter kvar i bilen. Kommer in i receptionen och säger "Hej vi har bokat rum här i dag och vi letar efter er parkering hur hittar vi dit?" Får ett svar som låter ganska exakt "Men ni ställer bilen där ni står nu lämnar bilnyckeln här och vi kör den i vårt garage. vill du checka in nu? Vi har något rum som är klart!" En sten lyfter från hjärtat och jag springer ut från hotellet och säger till Erika att hon ska lämna bilen och vi praktiskt taget jublar. Fy fan vad skönt. Så vi lämnar ifrån oss nyckeln å lämnar packningen på rummet sen ut på staden och shoppar lite. Tillbaka till hotellet efter lite mat och sen så bara en dusch och så kom Emelie & Andre å Emelies kusiner. Vi gick och hopppade på bussen till Gröna Lund och där spenderade vi mååånga timmar på karuseller och spenderade lite pengar på olika spel. Mycket mycket trevligt. Fnissade då vi träffade på någon kändis och insåg lika snabbt att vi faktiskt var i Stockholm. Så de kankse inte var så konstigt men man är ju inte så van. Sen gick vi på Tyrol någonting och tog en öl och Emelie känner igen en man som sitter där och jag frågar vad det är och Erika säger att Peter Swartling eller vad han heter sitter där och Emelie tror att det är Anders Bagge. Såå kul lite svårt å förklara det komiska. Sen åkte vi till vårt hotell (Radison Blu Royal Viking) åkte upp till Skybar och tittade sen satt vi på rummet och tog en öl/cider. Somnade gott efter den dagen. Jag och Erika sov på hotellet och de andra åkte hem.

 

Idag började vi med en BRAK frukost buffé så jäkla myket mat och såååå gott.. Åt så vi höll på att spy. Upp på rummet och packade väskan. sen var det bara att få bilen och åka. Trodde vi men vi råkade missa en avfart och fick åka runt igen. =) sen hamnade vi på rätt spår och mötte upp Emelie & Andre på Ikea i Uppsala. Gick där och shoppade i TRE timmar. Sjukt hur man kan förbränna tiden så snabbt i en och samma affär. Känns ju iallafall som att det går typ en timme men tiden rullar på snabbt. Sen nästa träff på Gävlebro och sen tog vi sista biten i en färd. Hem till mamma och lämnade två täcken och sen så åkte jag till svärisarna och hämtade hem hunden. Packa ur bilen alla grejer och sen bänkade jag mig i soffan. Och här är jag med mitt kära Big Brother på tv och en kall god öl i kroppen. Passar bra efter en sån här bra dag. Imorgon ska jag fortsätta min städning här hemma. Har hallen och köket och de två gäst rummen kvar. Donar för fullt ska städa ut bilen ordentligt också sen spola av alla "roadkills" på rutan. =)

 

Tackar alla inblandade för en TOPPEN trevlig helg och hoppas ni andra haft lika skoj. Å Jess, jag har tänkt på dig varje dag. Nästa gång är du med. =)

 

Puss å Kram

Carpe Diem 

Hello hey.

Dagen känns underbar. =) Varit till frisören idag. Tänk att dom alltid lyckas göra mig nöjd. =)

Igår var jag iväg till säter och köpte mig en bil. Den behövdes. Shit vad fri jag känner mig. Inte behöva pussla ihop vem som ska ha bilen och om man ska hämta osv. Skönt. Dessutom inte en bil som rasar ihop om ett par dagar..

 

Idag ska jag också hinna med å hjälpa en kompis med lite grejer. Sen blir de att hem till mamsen och hälsa på. Blidde bara en snabb visit i tisdags. Så de ska bli skoj å träffa henne igen.

 

Imorgon så ska jag ta tag i min städning, den jag skjutit på sen i måndags. Men nu ska jag packa ihop tvätten som ligger i drivor.

 

Har en bra början på semestern och jag trivs som fisken i vattnet just nu =)

 

På fredag så blir det stockholm har bokat hotell och bilen är fixad. =)

 

Carpe Diem

Igår åkte jag och en god vän till Borlänge och kollade lite. Gött gött. Idag fick jag sovmorgon till halv två. Skönt som satan men jag hde inte riktigt haft tid för så lång sovmorgon. Massor att göra. tvätta, städa och putsa fönster. Men jag hann iaf betala räkningarna och sen så blidde de mat och en tur till Mora och handla lite och en snabb visit till mamma.. Hem och packa upp och planera resan till stockholm som vi ska iväg på på lördag. Bokat hotell och nu är allt klart. Bara å packa väskan ;P

 

Nej nu har jag inte så mycket mera att skriva. höres.

Puss å Kram

 

Carpe Diem

Det är ganska skönt att jag slipper min över alkoliserade så kallade pappa. Så kallade av anledningen till att jag inte pratat med honom på 23år och han har aldrig haft modet att ta kontakt med mig så han är nykter. Mig gör det inte så mycket. Jag har inte lidit av att inte ha honom i mitt liv. Snarare tvärtom skulle jag tro.

Men så idag så kommer det in en man och en kvinna. Jag står och tar en beställning av ett bord brevid och vänder mig om och får en stooor klump i magen. Han var så kusligt lik min s.k. pappa. Tiden går och tillslut så ska dom beställa. Jag tar beställningen och går. Klumpen i magen fortfarande. Ber min kollega att gå ut med vinet och det gör hon snällt. Berättar sen att han ser kusligt ut som min pappa men nej det tror inte mina kollegor. Senare kommer kollegan tillbaka och säger " Ja du hade rätt det är din pappa! Vad ska jag säga han vet inte att det är du som är hans dotter.. " Känner ironin. Jag har stått och pratat med honom. Tagit deras beställning. Men han vet inte hur jag ser ut. Klumpen släpper och jag börjar tokskaka. Känslan av att vilja konfrontera honom infinner sig på en nano sekund. Men försvinner lika snabbt. Är han så blåst att han inte tagit reda på hur hans dotter ser ut kan han lika gärna vara. Orka. Min andra kollega säger att jag är ledig. Tack kära kollegor för att ni visar sån förståelse. Men ni vet ju hur situationen ser ut. Men tusen tusen tack!!

 

Det värsta är att han inkräktar på mitt privata. Han hade mer än gärna fått veta vem jag var så länge jag slapp honom på mitt arbete. Mitt jobb och mitt hem är min frizon. Han inkräktar och stör. Jag har inget att säga honom och vill absolut inte höra vad han har att säga mig. Det kommer många många år försent. Det hade säkert känts annorlunda om han varit nykter. Men är man alkolist så är man. Och nej han kan inte bli bättre. Han har haft så många chanser. Men sumpat dom allihop. Inte är det mitt fel. Jag ser det inte som mitt ansvar att ta kontakt med min pappa som totalt skitit i mig i 23 år som helt plötsligt vill ha kontakt. Har jag klarat mig så länge så klarar jag mig nu också.  Blir så sjukt arg att han måste komma till mitt jobb, i mitt liv. Hade vi mötts på "stan" och han kommit fram till mig så hade jag mer kunnat skaka av mig det men mitt jobb. Där MÅSTE jag hålla skenet uppe och blödig är jag så det räcker och blir över. Jobbiga situationer kan få mig att gråta på två röda. Men idag är jag nog lite stolt ändå. Jag stod emot och mina underbara vänner/kollegor höll mig om ryggen, som sagt TUSEN TUSEN TACK!!

 

En pappa är du inte och kommer heller aldrig att bli för mig.

 

Hur som haver så har jag gått på semester nu. LOVLEY! Imorgon bär det av till Borlänge på en liten shopping runda med en god vän. Skönt. Sen funderar jag/vi på att åka till stora staden i helgen eller ullared någon dag i veckan.. Men ja det tåls ju att fundera på. =)

 

Sk njuta av min andra öl med min underbara älskade gubbe innan jag krachar i säng. Upp i tid imorgon så man hinner duscha innan man åker. Ska ju bli toppen väder imorgon.. =)

 

Puss på er sötisar.

 

Carpe Diem