Den Ofrivilligt Barnlösa Servitrisen.

Jag är både arg och ledsen.. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta längre.. det här suger och jag kan inte göra nått för att ändra på de.. jag är helt slut i kroppen och vill inget hällre än att rulla i hop mig till en boll brevid katten och bara gråta.. men då är jag ju svag inför mig själv och jagg kan inte vara svag just nu någon måste vara stark och denna någon är jag.. jag är rädd, jag tror inte att allt är som det ska, det är något som jag inte får veta och hur mycket du än döljer det så vet jag att det är något, prata med mig stäng mig inte ute! Jag måste få veta vad det är, men det är väl alltid så vid den här tiden kanske du också är rädd förmodligen men jag känner att det är något mer än så.

Jag fick en inbjudan på 30års kalas hos min bror igår, den 21 februari mitt i vasalopps helvete. och måste säga att om pappa ska dit kommer jag INTE dit någonsin. Jag vill inte träffa honom jag skulle klara mig om jag fick se honom på avstånd av den enkla anledningen att veta hur han ser ut så jag vet när jag ska springa åt andra hållet. det är jävligt sjukt egentligen min pappa bor max 3 mil från där jag bor och på över 20 år har jag aldrig sett honom jag har inget minne av honom och vill faktiskt inte ha det längre heller.. jag hade nog velat det för några år sen när man var mindre å alla andra runt mig hade sin mamma och sin pappa medans jag "bara" hade min mamma men jag har kommit till den insikten att om det tog honom 14 år att ens ta kontakt med mig i ett nyktert tillstånd så får det mer än gärna vara för ska han vara full som han varit de senaste åren då han kommit och skrämt livet ur en mitt i natten genom att banka på dörren och skrika så får det helt enkelt vara.. Jag har behövt honom för många många år sen men nu behöver jag inte honom det tog mig inte många år att inse att jag klarar mig lika bra utan honom jag har ju min mamma och min underbara familj som ALLTID finns där till skillnad från dig som kommit och gått utan att tro att du lämnat ett spår men det finns ett som gömmer sig där inne som kommer fram då å då! Jag är rädd för dig! inte för att jag tror att du ska göra mig illa fysiskt men jag är rädd för att du ska ta dig in på mitt liv och sedan förstöra mer än du redan har gjort! Jag kanske inte kommer träffa dig någonsin och ska jag vara ärlig så är det inte något soom jag bryr mig om heller, visst kommer jag säkert att ångra dessa ord den dagen du inte finns längre men du kommer ju alltid vara en pappa även om du inte varit det för mig men du är ändå den enda pappan jag någonsin kommer att ha men jag tycker att den relationen vi har nu den räker jag vill inte ha dig i mitt liv och du vill tydligen inte ha mig i ditt heller för då hade du inte släppt taget så lätt..

nej tv och sova natti

japp.. slutade fem idag och kom hem så har daniel köpt en liten sovrums tv och satt upp taklampan och bytt lysknapp i sovrummet.. men det är lixom fortfarande något som saknas där inne.. hyllor kanske eller en liten byrå eller kankse lite mera tavlor och färg.. men kan ju vara så att jag i princip har bott i mitt sovrum de närmsta åren som gör att det saknas både de ena å de andra.. men men man vänjer väl sig kanske...

jag å andra sidan har inte gjort ett skit sen jag kom hem.. jag har ätit pirog och tittat på tv å sprungit till daniel när han skrikit.. så mycket emr har jag inte gjort, och nu har söt lagt sig så jag myser väl med datorn i brist på annat..

satt inne på facebook och kollade runt lite bland vänner och så.. insåg att fan vad många "ytliga" vänner man har alltså jag menar inte till utseende nu utan mer dom här som man aldrig pratar med men bara för att ha så många vänner som möjligt så ska man ha dom med på sin vännerlista.. jag insåg att till och med tre männingar som jag inte känner igen längre och kusiner.. har man blivvit så egocentrisk att man inte lägger mäsrke till sin släkt längre..? Vad är det som har hänt.. mina närmaste kusiner som man snackar lite snabbt med när man träffar dom på stan eller dom kommer in på jobbet och ska käka.. jag vet inte omd et bara är jag för jag är ett mellan barn i skaran som inte har så mycket gemensamt med dom som gör att det blir så. jag menar det skiljer ett antal år mellan mig och mina kusiner.. från de yngsta till de äldsta... men borde man inte som så nära släkt ha en viss kontakt? ast jag å andra sidan ska väl inte snacka jag skulle inte känna igen min/mina kusiner på pappas sida om dom så stog en meter ifrån mig.. tyvärr Ella så är det nog så, Ella är faktiskt den enda kusinen på min pappas sida som jag vet om sen vet jag inte om jag har nå mer kusin, kom och tänka  på en sak.. jag och mamma satt och snackade igår om min "käre" far, jag har två fastrar (tror jag) Eva och Marie. Marie har jag sett två gånger och hon bor här i krokarna men jag minns en gång när jag och mamma träffade henne utanför matekonoomen här i mora och hon hälsar på mamma och frågar om det är jag som är diddi och sen en annan gång någon månad efter det så träffar jag henne på lilla krogen jag stod i garderoben och hon kommer fram och säger hej till mig men jag vet inte vem hon är och det kändesnästan som att hon blev stött av att jag inte visste vem hon varr men jag menar hur ska jag veta vem hon är hon har aldrig haft kontakt med mig jag har sett henne engång tidigare och känner innget speciellt för henne.. och min andra faster Eva henne har jag aldrig träffat, det jag iaf vill komma till är att om en vilt främande människa skulle komma fram till mig och säga hej diddi så skulle jag nog bara frysa inom och le det där påklistrade leendet som man lärt sig använda i tid och otid och sen presentera sig som min faster, farmor, kusin, pappa eller ja nått sånt skulle jag nog helst vilja fly åt andra hållet fortast möjligt för egentligen så har jag inget att säga till dom, de på pappas sida jag har något att säga till dom pratar jag med nu det är dom som har tagit kontakt med mig som jag inte vetat vilka de var men nu vet jag och det är oxå bara dom jag är intreserade av att träffa.. tack Anna, Pelle och Ella för att ni tog kontakt med mig annars hade de nog aldrig hänt för då hade jag nog inte ens vetat att ni hade existerat, skämt å sido jag hade väl vetat att ni finns men jag hade nog inte vetat vilka ni var och varit lika rädd för er som jag nu idag är för resten av den sidan av släkten.. tyvärr kommer jag nog alltid känna att jag inte hör ihop med er på samma sätt men det är ju varken erat eller mitt fel så därför kommer jag nog vara så pass stel och vilsen då vi ses precis som jag känt mig då jag träffat Anna men jag vet dock inte om hon märkt det men jag kommer ju aldrig kunna ha en riktigt syster relation till henne även om jag önskar det som jag sagt till många så kommer jag att se mamma som mamma carola som helsyster och conny som hel bror fast de är halv syskon precis som Anna och Pelle och jag kommer alltid ha kusinerna på den sidan närmare än dom jag haft på "pappas" sida tyvärr hade önskat det var annorlunda men det är inte vårt fel att det blev som det blev och vi får väl helt  enkelt vara nöjda med det vi iaf har lyckats bygga upp.. en vänskap..

Nej tack å hej för mig jag är iaf glad över det jag har..

japp då var det fredag och man sitter hemma och glor på tv och snorar som en gris.. blev bara sämre efter resan till anna, hade ju planerat att åka till annso o angelica med lite julklappar oxå men jag orkar verkligen inte.. samtidigt så är jag så sjukt rastlös i kroppen.. är inte van att vara ledig så här länge... men man får väl le och vara glad att man åtminstonde är ledig så man slipper ringa sig sjuk till jobbet igen.. käns ju inte riktigt som man bli trodd när man ringer sig sjuk så då pallrar jag mig hellre dig och är sjuk än är hemma och inte betrodd, så vida det inte gäller magsjuka.. för då gå jag ingenstans..

nu kollar man på lets dance och är inget vettigt på tv så de blir väl å se klart på de å sen se om man får sova nå inatt..

jag ska väl kolla runt lite här ute nu så får vi väl se om jag återkommer i kväll eller så.. nej tv å sängen..



var hos anna i veckan och hälsade på gravido:P så söt så.. jag hoppas det kommer en flicka :P hihi.. men den som lever får se är nog inte långt kvar nu..:P

skulle åkt till annso oxå men blev som sagt sjuk... nästa vecka åker melwyn till indien så då kommer jag jobba aset av mig i två vekor men de blir fina pengar i nästa månad :) funderar på å åka å köpa mig en liten hylla imårn men jag vet inte den var inte speciellt vacker men de ska ju inte stå speciellt vackra saker i den heller..:P så jag ve inte... ska försöka se om min karl kommer hem i någolunda tid imårn så han kan följa med.. men det visar dig.. nej nu blir de säng läge..:P